Bättre dagar
Förra vintern var lång och jag var ensam. Jag köpte en massa böcker och inbillade mig själv att jag var någon slags djup och balanserad person. Jag lovade mig själv att nästa gång jag blev tillsammans med någon skulle jag visa mitt rätta jag. Sen kom han. Och våren. Plötsligt hade hela sommaren gått och jag hade totalt glömt bort mig själv i honom. Jag har ingen aning om vad vi gjorde om dagarna, jag minns bara hur svettigt det var att dela den lilla nittiosängen i tjugograders värme varje natt. Nu när jag tänker tillbaka på den sommaren så river det i bröstet. Det rivs och bits och bränns att bara skriva om det. För det är läskigt hur lycklig man kan bli. Som om alla regler och allt man lovat sig själv och allt annat som existerar i ens liv flyger ut genom fönstret. Innan jag visste ordet av det så svävade jag där uppe bland molnen igen. Det rivs för att jag inte känner så längre. För att jag har landat. Jag vill flyga igen.
Kommentarer
Trackback
